Att leva med assistans

Tänk att aldrig kunna göra något utan att du har någon vid din sida. Från att ha varit en självständig tjej med två fötter på jorden, som älskar när det händer saker omkring henne, som aldrig kan vänta, till att vara beroende av andra. Det hände ju just mig, på en sekund!

Jag kan säga att livet blev helt upp och ner. Jag hade precis skilt mig 2 månader innan och nu hände detta. Sakta men säkert tog jag i alla fall in all information om hur mitt liv skulle kunna te sig. Jag har alltid varit envis till min natur och det kan jag vara tacksam för idag. Den envisheten har jag haft nytta av många gånger.

Det har varit mycket tårar under dessa år och jag förstår någonstans att det är inte är över än. Att alltid vara beroende av andra människor för att ens komma upp ur din säng är ingen lätt sak. Det finns alltid en oro att det inte kommer någon morgonen därpå, även om den blir mindre med åren. Konstigt nog lär du dig leva med den känslan, även om jag helst av allt vill slippa den.

I början tyckte jag det gick ganska lätt att ha nån med sig hela tiden. Vi blev ”väninnor” och när jag skulle anställa ny personal var det jag letade efter. Idag tänker jag annorlunda, mycket annorlunda. Jag vill inte släppa in dem för nära i mitt inre. Jag måste få vara jag. Jag är gift med Mats nu och vi är mycket måna om vår privata tid och sfär. Vi vill vara en familj som vilken som helst och det är inte alltid så enkelt när den ena parten är beroende av andra för sin överlevnad. Som tur är så är han den goaste människan i världen och hjälper mig massor, allt för vår kärleks skull.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur assistans fungerat/fungerar för mig. Så mycket som jag har fått uppleva, både glädje och tårar. Min erfarenhet av assistans är tyvärr inte så positiv. Jag har varit med om så mycket saker som gör att det är jobbigt med assistans. Det går verkligen upp och ner där.

Jag har nog haft det mesta sortens assistenter; en som slog sig ner på toalettstolen och utförde sina behov medan jag satt vid handfatet och sminkade mig. Och den personen kunde inte förstå att jag inte gillade det.

Jag har haft assistenter som slänger sig bredvid mig i sängen och vill ligga och prata.

Jag har haft assistenter som vill bestämma vad jag ska göra. Ville assistenten inte åka till Örebro en dag så skulle den kunna hindra mig.

Jag har haft assistenter som tycker att de ska bestämma när mina barn ska lägga sig på kvällen.

Jag har haft assistenter som lagt sig i vad Mats ska göra och inte.

Det är svårt att leva med andra människor så tätt inpå ditt liv. Det är ofrånkomligt att du blir helt galet trött på att aldrig få vara ensam. Du måste ju dela alla dina upplevelser med andra, det är inget jag kan välja bort.

Hur mycket jag än vet att dessa människor är mitt ”måste” för att överhuvudtaget kunna leva så kan jag inte säga annat än att det är svårt, mycket svårt att få allt att fungera…