Tyvärr har det inte blivit så mycket bloggande den senaste tiden. Jag har inte tappat lusten för det utan tiden finns inte riktigt till.
Som ni redan har läst om mig så är jag beroende av andra för att kunna leva mitt liv och kunna delta i allt vad samhället har att erbjuda. Jag är beroende av att en annan människa kommer till mig på morgonen och hjälper mig att komma ur sängen, att hjälpa mig duscha, sköta toalettbesök, ta på mig kläder osv. Annars blir jag liggandes kvar i min säng resten av dagen.
Nu kommer det ingen till mig. Ingen som vet vem jag är och vad jag behöver hjälp med, ingen som kan mina rutiner. Jag har personlig assistans men den som skulle arbeta hos mig (trodde jag) bara sa upp sig och slutade på direkten. Får det verkligen vara så undrar ni säkert? Assistentyrket förvånar mig inte alls längre. Allt kan hända…. Vem kan jag lita på?
Nu är det ett evigt pusslande här hemma för att vardagen ska fungera och att jag inte ska behöva ligga ensam i sängen. Min man är helt oersättlig just nu, utan honom vet jag inte vad jag skulle göra. Han betyder ALLT. Har två söner som kan hjälpa mig med vissa saker på dagarna så att vi får familjen att fungera.
Nu är det ny rekrytering på gång. Slitsamt men tyvärr ett måste! Det tar så mycket energi att hitta någon som jag trivs med och som jag kan tänka mig att vara med. Jag måste blotta mig helt och det är inte alltid det lättaste som finns. Efter snart 9 år är jag ganska trött på det.
Jag har stött på så många olika typer av människor och deras sätt att ta hand om sitt arbete och att vara rädd om sin anställning, så ni skulle tappa hakan om jag berättade det för er. Är inte människor rädda om sitt arbete idag?
Då vet ni varför det är lite tyst från mig…..
Kommenterat på Skilda.nu